Skriv ut
sidan.
1. Vi tror att det finns en helig allmännelig eller kristen kyrka som är Guds tempel (1 Kor 3:16) och Kristi kropp (Ef 1:23; 4:12). Medlemmar i denna enda kyrka är alla de som är ”Guds barn genom tron på Jesus Kristus” (Gal 3:26). Kyrkan består alltså endast av troende, eller heliga, som Gud ser som heliga på grund av Jesu rättfärdighet som han har tillräknat dem (2 Kor 5:21). Dessa heliga är utspridda över hela världen. Alla människor som tror att Jesus är deras Frälsare från synden är medlemmar i den heliga allmänneliga kyrkan oavsett vilket folkslag, vilken nation eller kyrka de tillhör.
2. Vi tror att denna heliga allmänneliga kyrka är verklig fast den inte är en yttre, synlig organisation. Eftersom ”en människa ser det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat” (1 Sam 16:7), så är det bara Herren som ”känner de sina” (2 Tim 2:19). Medlemmarna av den heliga kristna kyrkan är kända endast av Gud. Vi kan inte skilja mellan sant troende och hycklare. Den heliga kristna kyrkan är därför osynlig och kan inte identifieras med någon viss kyrka eller med det totala antalet medlemmar i alla kyrkor.
3. Vi tror att den heliga allmänneliga eller kristna kyrkans närvaro ändå kan uppfattas. Överallt där evangeliet predikas och sakramenten förvaltas finns den heliga allmänneliga kyrkan, ty genom nådemedlen skapas och bevaras sann tro (Jes 55: 10,11). Nådemedlen kallas därför kyrkans kännetecken.
4. Vi tror att det är Herrens vilja att kristna träffas regelbundet för att uppbygga varandra genom att använda nådemedlen tillsammans (Hebr 10:24,25) och arbeta för att sprida evangeliet i hela världen (Mark 16:15). Eftersom dessa synliga samlingar (t.ex. församlingar och kyrkor) brukar nådemedlen, kallas de kyrkor. De bär dock detta namn endast på grund av de sant troende som finns där (1 Kor 1:20).
5. Vi tror att Gud befaller troende att uttrycka enhet i tron med kristna vilkas trosbekännelse underordnar sig alla Skriftens läror (Joh 8:31; 1 Tess 5:21,22). Vi tror också att enskilda genom sitt medlemskap i en kyrkoorganisation tar ställning för den kyrkans lära och praxis. Att hävda att det finns enighet där man inte är överens om bekännelsen är att mena sig kunna se in i människors hjärtan. Bara Gud kan se in i människors hjärtan. Det är inte nödvändigt att alla kristna är överens om sådant som rör kyrkans ritual eller organisation. Om sådant ger Nya testamentet inga befallningar (Rom 14:17).
6. Vi tror att de vilkas trosbekännelse visar att de är eniga när det gäller Skriftens läror ska ge uttryck för sin gemenskap i Kristus när tillfälle ges (Ef 4:3). De kan visa sin gemenskap genom att fira gudstjänst tillsammans, förkunna evangelium tillsammans, fira nattvard tillsammans, be tillsammans och bedriva gemensamt kyrkligt arbete. Gud befaller de troende att inte utöva religiös gemenskap med dem vilkas bekännelse och handlingar avslöjar att de lär, tillåter, stöder eller försvarar villfarelser (2 Joh 10,11). När villfarelse uppträder i kyrkan ska kristna försöka bevara sin gemenskap genom att tålmodigt förmana dem som felar i hopp om att de ska överge sin villfarelse (2 Tim 2:25,26; Titus 3:10). Men Herren befaller de troende att inte utöva kyrkogemenskap med människor som framhärdar i att lära eller hålla fast vid trossatser som är falska (Rom 16:17,18).
7. Vi tror att varje kristen är präst inför Gud (1 Petr 2:9). Alla troende har direkt och lika tillträde till nådens tron genom Kristus, medlaren (Ef 2:17,18). Gud har gett nådemedlen till alla troende. Alla kristna ska prisa honom som kallat dem från mörkret till sitt underbara ljus (1 Petr 2:9). I den meningen är alla kristna innehavare av evangelieförkunnelsens ämbete, dvs. evangeliets tjänare. Gud vill att alla kristna ska dela budskapet om frälsningen med andra människor (Matt 28:19,20; 10:32).
8. Vi tror att Gud även har inrättat Ordets offentliga ämbete (Ef 4:11), och det är hans vilja att kyrkan enligt god ordning (1 Kor 14:40) kallar kompetenta personer till detta offentliga ämbete (1 Tim 3:1-10; 1 Kor 9:14). Dessa tjänstgör då i ett offentligt ämbete, dvs. inte för att de som individer innehar det allmänna prästadömet utan för att de blivit ombedda att göra detta i sina medkristnas namn (Rom 10:15). Dessa personer är Kristi kallade tjänare och innehavare av evangelieförkunnelsens ämbete. De ska inte vara herrar över Guds församling (1 Petr 5:3). Vi tror att när församlingen eller kyrkan kallar personer till detta offentliga ämbete är det Gud själv som handlar genom dem (Apg 20:28). Vi tror att kyrkan är fri att inrätta tjänster av olika omfång inom ramen för detta enda Ordets ämbete, t.ex. pastorer, kristendomslärare och församlingsmedarbetare. Genom sin kallelse bestämmer kyrkan i kristen frihet platsen för tjänsten samt dess innehåll och omfattning.
9. Vi tror att kyrkans uppdrag är att betjäna människor med Ordet och sakramenten. Denna tjänst utförs vanligen i lokalförsamlingar. Vi ser pastorstjänsten som den mest omfattande formen av Ordets offentliga ämbete. En pastor är utbildad och kallad till att ha sådan omfattande andlig uppsikt över en församling för att där samla och vårda själar (1 Petr 5:2).
10. Vi tror att kvinnor kan inneha tjänster och utföra uppgifter inom det offentliga ämbetet utom när detta arbete medför auktoritet över män (1 Tim 2:11,12). Detta betyder att kvinnor inte kan tjäna som pastorer eller delta i kyrkans eller församlingens möten på ett sådant sätt att de råder över männen (1 Kor 11:3;14:33-35).
11. Vi förkastar alla försök att identifiera den heliga kristna kyrkan med en yttre organisation. Vi förkastar alla krav på att kyrkan måste fungera i världen genom särskilda organisationsformer.
12. Vi förkastar som falsk ekumenik alla åsikter som söker efter kyrkans sanna enhet i någon form av yttre eller organisatorisk sammanslutning, och vi motsätter oss alla strävanden mot en sådan union som görs på bekostnad av en klar bekännelse till alla Skriftens läror. Vi förkastar påståendet att religiös gemenskap kan utövas utan enighet i lära och praxis. Det måste finnas enighet i bekännelsen av Skriftens läror, och man måste även i handling eller praxis visa att villfarelse inte tolereras.
13. Vi förkastar deltagande eller medlemskap i organisationer som har religiösa inslag i strid med den kristna tron, som t.ex. de flesta ordenssällskap.
Detta är vad Skriften lär om kyrkan och ämbetet. Detta tror, lär och bekänner vi.
