Coburg 8 juli 1530

Nåd och frid i Kristus!

Ärevördige, käre Herre och Vän! Då ni begär att få veta, hur jag önskar mitt sigill, så vill jag antyda för er de tankar, som jag önskar framställa sinnebilden av min teologi. Först skall det vara ett svart kors på ett hjärta, som har sin naturliga färg, för att de måtte erinra mig, att tron på den korsfäste frälsar oss. Ty om man av hjärtat tror, blir man rättfärdig.

Såsom nu korset är svart, så plågar det och skall även göra ont, men det lämnar hjärtat i sin naturliga färg och fördärvar icke naturen, d.v.s. dödar icke utan gör snarare levande. Ty den rättfärdige skall leva av tron, men i tron är jag korsfäst.

Men hjärtat skall sitta mitt i en vit ros för att beteckna att tron skänker glädje, tröst och frid, men icke frid och glädje, sådan som världen giver, och därför skall rosen vara vit och icke röd; ty den vita färgen är andarnas och änglarnas färg. Rosen står på ett himmelsfärgat fält, ty denna fröjd i anden och i tron är begynnelsen till den himmelska glädjen; den är redan inbegripen däruti och omfattad genom hoppet; ehuru ännu icke uppenbar.

Och på fältet en gyllene ring till tecken att saligheten i himmelen varar evinnerligen och har intet slut och är kostligare än all fröjd och allt gods, såsom guldet är den högsta, ädlaste och kostligaste metall. Må vår Herre Kristus vara med er ande för evigt.

Amen.

(Ur ett brev av Luther till Lasarus Spengler.)